Mitt första steg

Det var nästan för två år sedan som jag började SFI, här i Komvux. Det var annorlunda till mig att börja skolan i ett annat land som jag inte kunde prata på deras språk.

Det var en dag i mars som jag började SFI. Vi har flyttat till Luleå 3 månader innan att vi börjar skolan.

Jag var mycket orolig om hur kan jag åka till skolan eller vad kommer att hända i skolan eftersom jag inte kunde ens ett ord på Svenska.

När jag nådde skolan, såg jag en plats med många elever som satt på stolar. Det var rast och de eleverna var på rast, tänkte jag med mig själv. Det fanns en restaurang, ett bibliotek och en reception, där i första våning.  Det var helt annorlunda med min skola i mitt hemland. Det var stort och finare än min skola. Jag gick i en 2 våningar skola med nästan 40 klassrum och en stor gård. Gården var vår idrottplats heller, det var hela min skola.

Jag såg några personer som såg ut ny som mig, jag kände mig bättre för jag var inte ensam. Jag skulle fråga dem viket rum måste vi gå, men jag kom ihåg att jag inte kan prata, då jag stod tyst nära dem. Efter ett tag fattade jag att de som är nya har en introduktion kurs. Jag hittade klassen och satt mig och väntade på lärare. När läraren kom presenterade hon sig och sedan vi heller, knappast. Hon heter Alexsander och hon var en trevlig lärare. När hon pratade vi förstått inte så mycket, men när hon pratade med kroppspråket, det blev mycket bättre. Under intro kursen visste jag  att svenska språk är så svårt.

Jag tror att om man vill börja en ny sak, först blev svårt, första stegen är svåraste saker på början. Det kommer problem, ens kan man bli besviken, som jag på första dagarna på SFI, men man måste kämpa och försöker att lösa problem. Allt går om man vill. Man måste tro alltid på sig själv och tänka positiv annars når till mål blir svårt.