Mitt första steg

Det var nästan för två år sedan som jag började SFI, här i Komvux. Det var annorlunda till mig att börja skolan i ett annat land som jag inte kunde prata på deras språk.

Det var en dag i mars som jag började SFI. Vi har flyttat till Luleå 3 månader innan att vi börjar skolan.

Jag var mycket orolig om hur kan jag åka till skolan eller vad kommer att hända i skolan eftersom jag inte kunde ens ett ord på Svenska.

När jag nådde skolan, såg jag en plats med många elever som satt på stolar. Det var rast och de eleverna var på rast, tänkte jag med mig själv. Det fanns en restaurang, ett bibliotek och en reception, där i första våning.  Det var helt annorlunda med min skola i mitt hemland. Det var stort och finare än min skola. Jag gick i en 2 våningar skola med nästan 40 klassrum och en stor gård. Gården var vår idrottplats heller, det var hela min skola.

Jag såg några personer som såg ut ny som mig, jag kände mig bättre för jag var inte ensam. Jag skulle fråga dem viket rum måste vi gå, men jag kom ihåg att jag inte kan prata, då jag stod tyst nära dem. Efter ett tag fattade jag att de som är nya har en introduktion kurs. Jag hittade klassen och satt mig och väntade på lärare. När läraren kom presenterade hon sig och sedan vi heller, knappast. Hon heter Alexsander och hon var en trevlig lärare. När hon pratade vi förstått inte så mycket, men när hon pratade med kroppspråket, det blev mycket bättre. Under intro kursen visste jag  att svenska språk är så svårt.

Jag tror att om man vill börja en ny sak, först blev svårt, första stegen är svåraste saker på början. Det kommer problem, ens kan man bli besviken, som jag på första dagarna på SFI, men man måste kämpa och försöker att lösa problem. Allt går om man vill. Man måste tro alltid på sig själv och tänka positiv annars når till mål blir svårt.

Veta mer om Oves personlighet

Idag hade vi första diskussion om romanen. alla hade sina lappar med sina tankar, vi pratade med varandra rund ett bord och vi hade fika under diskussion.

Vi praatde om Oves barngdom och vad hände när han blev ensam. Jag berättade om Ove när han kallades Tjuv i sin arbetsplats, men det var inte viktig för honom. Hans pappa lärde honom om man inte gör ett misstag behöver inte vara orolig, därför det var inte så viktig till honom. Jag tror att hans pappa hade rätt eftersom direktören fattar att den var inte han som tog pengarna.

I diskussionen alla hade roliga tankar. När andra pratade om sina tankar, det var några av de intresserade mig, till exempel när Thwe Thwe Oo sa att hennes pappa är nästan som Ove. Hennes pappa vill inte lyssna på andra åsikter och han har sista ordet.

Jag tycker att sådan diskussion är bra till båda träna prata och läsförståelse. När vi pratade med varandra, jag fattar att jag förstår fel några delar av boken. Det var bra att höra vad andra tycker om Ove.

Den här gången blev Maryam glad

Maryam är ung flicka som har bott med sin mamma. Hon har känt sig ensam eftersom hon har förlorat en syster och en bror i en hemsk trafikolycka för 10 år sedan, redan då blev hon ensam. Men efter ett tag hon blev glad och lycklig. 

Hon har klart universitet men hon kunde inte få något jobb. Hon var djupt deprimerad, hon var hemma, gick inte ut och hade inte umgås med sina vänner. När hon se att hennes vänner är glada och lyckliga, blev hon ärg på sitt liv. Efter en lång tid fick hon sitt favorit jobb, jag kunde se glädje i hennes ögon efter det hennes humör förbättrades och då  hon giftas med en bra man hennes glädje blev fullständig. 

Träffa nya personer

Idag har vi skrivit igen en dialog, om andra kapitlet. Det handlar om en ny familj som har flyttat till Oves område, en man, en gravid kvinna med två sina flickor. Ove träffar Pravaneh I den här kapiltet.

Jag var med Adrian, Thwe Thwe Oo och Lidya, en rolig grupp. Vi skrev en dialog med varandra och väljade att vem som vara Ove eller Prvaneh och vidare. Sedan gick vi i ett annat klassrum och övade sina roller med hjälp av Stina, hon hjälpte oss mycket med uttal.

Den här gången blev lite lättare, idag användade vi vardaligligt uttal t ex vi sa "de" iställe "det"..., med mer träna på den vi kan prata liksom en svensk, det är viktigaste sak, tror jag.

Jag tror att Ove är en petig man som vill göra allt med ordning. Han tycker att de som är inte samma honom, de är idiota. Men han har fick nya granar, jag tror att den nya familj kan indirekt hjälpa honom att byta sitt liv och kommer ut ur sin ensamhet.

  

Den sätt är bästa att man kan lära sig med. Tidigare böcker var svårt att förstår, jag kunde inte fatta på riktig men när vi skriver med varandra och spela den, jag vet vad handlar om boken eller vad händer i den.

Spela upp en roll

Idag hade vi ett program för träna prata och uttal. Vi jobbade med första kapitlet av ”en man som heter Ove”. Vi skrev dialog om det och samtidigt vi tränade med uttal, det fanns två grupper och jag var med Rahele och Bewar. först skrev vi dialogen och sedan Stina häjlpte oss för återbrätta dem med bra uttal.

Jag tror att jobba med grupp är bra . Med arbeta i grupp kan man etablera kontakt med andra klasskamrater, vi kan pratar mer på lektion och säga sina åsikter och diskuterar med varandra. Det var inte svårt att skriva dialog, det var en bra repetition på skriva.

Jag spelade inte idag, men om jag kunde uttspela, jag tror det kunde vara roligt, det  första gången är lite svårt och lite stressig att stå fram för de andra, prata, visa sina känslor och försöker att ha bra uttal.

Jag tror att det är bra att vi hade den här lecktion idag, man kan vågar sig att prata högt,  träna bort sin ångest och man kan ha ett grupparbete.

om en man

Jag vill gissa om en man som står på en bild.

Han heter Ove och han är cirkel 60-65 år gammal, han och sin katt bor i en lite stad, han har gift sig men han förlorade sin fru.

Han är lång och har gråt hår, han ser snygg ut med kostym som han har ta på sig. Han har kanske vit skin, blå ögon och en smal näsa. När han var ung, han tränade mycket eftersom han är iform ännu.

Han är snäll mot andra men han är inte så mycket social, han gillar att vara ensam med sig själv. Han var så glad och lugn förr ut men nu han är deprimerad. Kanske han är arg på livet.

Lite om mig

Jag heter Leila och jag kommer från Afghanistan. Jag har kommit till Luleå för 1 år och 8 månader sedan och jag börjat lära mig svenska efter nästan 3 månader. Jag tycker att språket är första och viktigaste sak som man kan ta kontakt med andra, annars livet bli svårt.

Dari är mitt mothersmål men jag kan persiska, svenska och lite engleska. Nu håller jag på svenska och engleska.

 I hemma talar vi dari, men jag läser böcker på persiska och talar jag med mina vänner på persiska.

Här i skolan har lärt mig svenska och engleska och jag vill lära de väldig bra. Jag brukar titta på svensk TV det är bra för att jag kan förstå hur kan jag prata eller hur ett ord kommer i en mening, men tidningen, läser jag på mitt språk, det blir tråkig på svenska(till mig).

Jag tror att det är bra om man läser svenska novellar, den som vi gör i skolan, lära nya ord. Det bli toppen om man har några svenska vänner.

Jag skriver på svenska när jag göra mina uppgifter eller när jag chatta med mina vänner.

Diskutera

Idag pratade och läste vi om pappaledighet och diskuterade vi om att är det bra att män vara hemma hos barn eller inte. 

Nästan alla håller med att bra till barn och till pappa heller. 

Pappa och mamma har samma ansvar till sina barn att barnen växa upp på ett lämpligt sätt. 

Jag tycker att pappa och bör uppfoster sitt barn tillsammans, det är viktigaste sak i deras liv. Om pappa har pappaledig, han kan känna till barn annars det blir svårt att ta kontakt med i framtiden, den första året är viktiga.